”Tjänare! Hur fan är det, grabben?”
Det är Löken som vittjar sin brevlåda precis där Riggbacksvägen möter Djurstavägen. Hans-Åke dyker upp i samma ärende. Själv är jag på promenad runt byn.
Jag klappar uppskattande Löken på hans mage. Den är ett monument över välstånd och framgång. Det går bra för honom.
Vi står och snackar lite trivsam skit ett tag innan jag drar vidare. Värmen får luften att dallra över Mellanfjärdsvägen och det kommer tjocka doftmoln av den allra honungssötaste klöverdoft. En traktor kör hö.
Strax efter järnvägsövergången vid Åvägen bromsar en bil in. Det är Fredrik, kulturminister i Umeå, och vi språkar om hans nyligen avhållna giftermål, med Maria, i Rom. Hett har det varit i Umeå om det nya kulturhuset men Fredrik menar att i Finland är det inget Big Deal med ett toppmodernt kulturhus. Så varför inte Umeå? Dessutom är Umeå kulturhuvudstad 2014.
Men nu är det semester, ungarna ska ha någon slags poolsituation och han rattar vidare i jakt på lastpallar. Det blir Hejdå! Och jag ångar vidare hemåt för att dricka kaffe och äta bullar.
Så lindrande för småskavsåren i själen över att alltsomoftast bli bortdribblad i jakten på att vara på …
(stockholmsperspektivet), när du berättar om livet utanför tullarna. Hoppingivande! Gulle dej!