MIDSOMMARDAGSKOMA

Diskmaskinen sörplar som en lungklinik. Dagen ligger i dropp. På Nyheterna berättar de att väldigt många var fulla och bråkade under natten som gick.

Känner mig bakfull trots att jag inte drack något starkare än mineralvatten men det är väl i kroppen nedladdade minnen av tidigare Midsommaraftnar som gnager.

Landskapet är, förutom ett gäng snattrande Kajor, helt stilla. Från grannarnas tomt är det dött. Igår kväll höll de sig definitivt inte till Ramlösa. Det lät som ett Tivoli med vinglande festbesökare och en skramlig högtalare med ”Flickorna från Småland” och ”Som en bro över mörka vatten”. Idag är samma plats tyst som en bortglömd kyrkogård.

Kan inte sluta läsa Karl-Olov Knausgårds ”Min kamp”. Det är inte för de pretentiösa sidorna med tankar om Livet och Döden utan för att han så fängslande kan beskriva hur han brygger en kopp kaffe.