Det driver in feta puffar från klöver, älggräs och nyslaget hö genom det öppna fönstret. Drömmer om en självhjälpsbok där det står att ”Efter regn kommer Jordsskred”. Helt klart är det bara författarna, och speciellt då deras bankkonton som blir hjälpta av självhjälpsböcker.
Läser/lyssnar på ”Min kamp” av Knausgård och försöker förstå varför kulturknuttar börjar tala i tungor och jojka av vällust när det kommer till detta bokverk. Det är klart att han har en massa poänger. Den moderna människans medvetenhet, med förstorade Molekyler och förminskade stjärnbilder, blir till en bildad, men ändå, gröt. Men varför tjusas särskilt kvinnliga läsare av hans beskrivning av blöjbyten?
En man ger sig in på traditionellt kvinnliga områden. Vad pikant! Honom ska vi ha!
Jag är kanske bara avundsjuk för när jag bytte blöjor och gjorde allt det man gör i ett hushåll på 80-talet (då när Knausgård själv var ett skrämt barn som kränkt gnagde på sin brunost) blev vi nedlåtande kallade för ”Velourtomtar”.
Är uppmärksamheten kring ”Min kamp” resultatet av en urfiffig marknadsföring eller hur har det beundrande suget uppstått. Fortsätter läsa/lyssna i jakt på svar.
Under tiden. Dalgångens väldiga fält av jordgubbar bär massor av lovande kart men just nu är det visst någon som slagit upp ett bord vid gamla Texaco-macken och som säljer från södra Sverige importerade jordgubbar för 20:- litern. Och så sill. Sedan blir det Midsommar.
Inte heller jag har insett Knausgårds storhet, trots elitens hyllningar i de stora medierna. Vad är så ena-
stående och unikt med Min kamp? Mej ger den en lätt träsmak … Boooring …