När pappa fortfarande höll ihop brukade vi gå på bio. Vi gick på glada filmer som ”Jorden runt på 80 dagar ”. Han köpte alltid ”Tarragona” och en påse jordnötter. Det var skönt att på detta sätt för en stund lämna världen.
Under en sekvens av filmen befinner sig huvudpersonerna ombord på ett tåg som drivs av ett ånglok. Kolet som värmer ångpannan är slut. Landskapet är kargt och saknar minsta vedpinne. Obehagliga skurkar jagar tågsättet och passagerarna eldar upp inte bara inredningen utan till slut även golv och väggar. Snart rasslar tåget fram som ett avgnagt skelett.
Jag skrattade så där kiknande lyckligt som man bara gör på bio men nu förstår jag att pappa fick en klump i halsen och längtade efter en konjaksgrogg. Pappa var ju på många sätt det där tåget och i verkligheten var det nog inte så festligt.