Alla hostar. Lägenheten som ljudkonstverk är en lungklinik rånad på sitt penicillin. Grevens målbrottsstämma korsat med en skaplig halsinfektion får honom att låta som någon som, bara de ger honom ett ängsligt ögonkast, mosar pensionärer med järnrör.
Jullan fyller 19, nynnar och spelar Bon Iver medan hon pysslar med tackkort i kölvattnet efter studentmottagningen. Det blev ju lite problem med maten och igår hörde jag att våra vegetariska surpriser hade gått till hårt arbetande maskin- och materielspecialister på kongress medan vi och våra bleka konstnärstyper fick deras högoktaniga och proteinstarka köttchock. Alla fick lära sig något nytt helt enkelt.
Ikväll reser Jullan till London. A Rolling Stone gathers no Moss.
Bon Iver är minst lika mycket förhoppningar som en liljekonvaljsbukett. Hans både ljusa och grötiga stämma är skör på ett tilltalande vis. Och texterna: ”I met you at the Blood Bank”. Kan det bli mer romantiskt än att bli kär på Blodgivarcentralen?
