Vaknar snorig, myggstungen och svårt åderlåten bland korviga feberlakan i Jättendal. Under natten kom myggorna in som tiotusen krigarsugna NATO-plan. Jag var Khadaffi och de gjorde processen kort.
Heroisk på det sätt som bara en gubbe kan vara i den fruktansvärda kampen mot sin egen förkylning tog jag mig under uppbjudande av de allra sista krafterna till Sundsvall och SR Västernorrland för att läsa in några ljudbokstips. Stötte ihop med Magnus Leijon vid kaffeautomaten och drog i hans valkar. Han hatar när jag skojar med hans fläsk men han är så rar.
Tåg till Stockholm. H ska på det där Japanska Ört- och Gyttjestället och jag måste hålla Greven i nackskinnet.
Efter en vecka i sängen är det hur kul som helst att sitta bredvid Moa. Hon ska också till Stockholm och är berest på det där sättet som är provocerande för oss Hemma-Tjockisar. Det enda stället där jag varit men inte hon är Cypern. Försöker hålla mig från att börja föreläsa om förhållandena på Cypern. Redogöra för seder & bruk, nämna de vanligaste mineralerna och säga vid vilket kloster munkarna tillreder den snaskigaste fikonpuddingen.
När hon berättar om Angkor Wat i Kambodja frågar jag hur mycket klockan är. Hon är väldigt snäll och lotsar mig till taxi.
Hade tänkt läsa/lyssna färdigt på ”Amsterdam” av Ian McEwan men att sitta bredvid Moa är som att resa med Lonely Planetl livs levande.
En vecka är till ända och vad har jag uträttat? Ingenting.
Snarkat och läst: ”Livet deluxe” av Jens Lapidus, ”Den nya överklassen” av Bengt Ericson, “Chelsea Beach” av Ian McEwan, ”Flimmer” av Anne & Even Holt och så ”Amsterdam” av Ian McEwan. Och inte blev jag så värst mycket klokare för det, sa skräplitteraturens Furste.
Den rare Magnus Leijon var en gång min klasskamrat, tro det eller ej. Hälsa så gott!