Göken ropar i sommarkvällen. Sitter på förstukvisten, snorar och röker pipa. Luften doftar kryddigt. Föreställer mig att det är klorofyllet i blad, gräs och örter. Det är himmelskt goda dofter.
Den där Göken som ropar västerut är således en ”bästergök”. Om Göken ropat söderut hade det varit fråga om en ”dödergök”och om så vore fallet skulle denna förkylning kunna leda rakt över floden Styx.
Funderar över H:s trendspaning: Förr sa man gärna Nej! till saker. Vid någon tidpunkt, var det det nyliberala 80-talet?, blev det fult att säga Nej! Det var bara oföränderliga dönickar utan fantasi som sa Nej! Folk som inte kunde tänka själva sa Nej! för säkerhet skull. Om de sa så skulle de i alla fall inte verka puckade.
Idag säger alla Ja! till allting. Ber man Greven att läsa läxan säger han genast Ja! Sedan skiter han i den.
Ber man honom och hans polare att ta upp den där madrassen på vinden innan de går säger de givetvis och utan att tveka Ja! När de försvunnit står madrasshelvetet kvar.
Ring en hantverkare och fråga om han eller hon vill komma. Javisst! säger hantverkaren men dyker aldrig upp.
A berättar att på hennes arbetsplats, ett elektronikföretag, säger alla Ja! Om de tillfrågas om något som de borde göra. De gör inte ett smack. Ingen gör någonting i en väldigt positiv anda.
Inom politiken finns det fler exempel på att säga Ja! till saker som inte leder någonstans, än stjärnor på himlen.
Hela samhället med innevånare och allt håller på att vada ut i ett segt träsk där alla säger Ja! till precis vad som helst men där ingenting, absolut ingenting, händer.
Nej, det börjar bli kyligt. Bäst att gå in och sätta på kaffepannan.