Urban påstår att det är en Taltrast som kvittrar i lövkronorna när vi går Djurgården runt. Visst, säger jag, Taltrastens sång är verkligen tjusig. I själva verket hör jag knappt fågeln för allt öronvax.
En joggare flåsar förbi. Mera Fåglar och plötsligt doftar det, nej stinker av Hägg.
Jag föreslår att vi går bort till Ulf Lindes boning och startar en talkör. Vi ska ropa:
UT! LINDE UT!
Men Urban tvekar. Börjar mumla om att genierna inte växer på träd. Jag säger att Linde har en handikapphiss till sin tjänstebostad tillhörande den tjänst han inte längre innehar. Galleriet är inte anpassat för funktionsnedsatta i övrigt. Vad finns det för rättvisa i det?
Urban byter plötsligt ämne och säger att det är bra underligt att alla i Västerlandet väntar sig att kunna vrida på en varmvattenkran när som helst. Kommer inget varmvatten bryter många ihop. Jag berättar om en krönika jag läst i DN denna morgon. Där stod det att välmående demokratier klarar naturkatastrofer mycket bättre än fattiga despotier.
Men är det demokrati att få varmvatten när som helst? Eller att få behålla en tjänstebostad efter det att tjänsten upphört?