EN HELT VANLIG DAG

Vaknar av att telefonen ringer. Det är Peter Bryngelsson. Han undrar om jag vet vem han är? Så tidigt på dagen vet jag knappt vem jag själv är men visst, ok, vad vill han?

Han håller på att skriva en bok om Ljud och vill intervjua mig. Han tror att mina hörselupplevelser är speciella eftersom jag är blind.Känner att han vill tillmäta blindheten en magisk dimension. Många tror att de som inte ser har ett sjätte sinne. Det handlar nog mer om deras egen ångest. Om man förlorar något och vinner något annat är frågan om livets mening i säker hamn. Guddomlig rättvisa, liksom.

Själv tror jag att det finns meningslösheter och att det är människans lott att leva även med dessa. Men visst, vi ska träffas framöver.

Det blåser styv askmolnskuling längs Tyska Brinken, håll i hatten!, när jag lufsar min vanliga väg ned mot T-banan och passagen mot Riddarfjärden och vidare bort mot gymmet vid Slussen. Allt är som vanligt. Inkastaren på Sallys morsar och hon som har en syateljé ropar från sin port. Viker av in på Stora Nygatan. Följer trottoarkanten på gatans västra sida men innan jag hinner ta av ned till vänster på Schönfeldts Gränd grips jag bakifrån vänligt men bestämt. Ett ungt par, kanske ryssar eller tyskar,verkar anse att jag behöver Hjälp. De tar mig under var arm. Jag protesterar milt men vinner inget gehör. De är fullständigt uppslukade av sin godhet.

Till slut släpper de mig och jag säger för säkerhets skull tack på såväl Tyska som Ryska. Det är i och för sig festligt att vara multilingual men vad hjälper det när jag inte längre vet var jag är.Traskar några kvarter hit och dit innan jag kommer ned på Munkbron och fattar var jag befinner mig.

Tänk om det där unga paret var ute på en slags kärleksresa men att själva kärleken höll på att ta slut. Mördande trista muséeibesök, krogar som serverar dålig mat dyrt till turister och att vara kissnödig i en stad utan offentliga toaletter kan nöta ned vilken kärlek som helst.

Men just idag, när de tillsammans utfört en kärlekshandling och hjälpt en gammal blind svensk man, har deras förhållande fått ny luft under vingarna. De älskar vid dagens slut som besatta på ett skitdåligt hotell i en förort. Det ligger i en motorvägskorsning och ett pendeltåg passerar så nära att plastmuggarna på laminatbordet hoppar. Men vad gör det för det enda de hör är sina egna hjärtans, lyckliga slag.

På hemväg stöter jag ihop med författaren Bengt Ericson som just varit på förlaget och lämnat ett manus. Hans förra bok ”Den nya överklassen” har gått som tåget. Bengt menar ödmjukt att så snart en bok har orden ”Sex” eller ”Överklassen” i sin titel säljer de sig själva.