Solen kastar smörgås på Riddarfjärden när Jullan och jag tar en promenad runt Riddarholmen och vidare till World Class gymmet under Hilton-hotellet vid Slussen. Vinden är varm och förhoppningsfull. När som helst skulle Lasse Berghagen kunna stiga ned från en helikopter, ta knicksiga danssteg och sjunga ”Stockholmi mitt Hjärta”.
Trappan ned mot hotellet är full av fjortisar. Men det är inte den där livströtta EMO-sorten för de här, det är flera hundra, far upp som glada Champagnekorkar och bara tjuter. De låter utan tvivel lycksaliga och i sina händer har de autografblock.
Det är inte utan att jag blir smått generad. Dessa måste ju vara mina fans, ja riktiga dyrkare av denna blogg. Gåshud är vad jag får.
Det visar sig dock att flickorna väntar på ett pojkband som bor på Hotellet. Bandet heter ”One Direction” och jag hanterar min besvikelse med en timmes furiöst svettig verksamhet i roddmaskinen.
Sådana där pojkband skrämmer mig… Hade jag varit där hade det varit dig jag sett och inte dem, har dessutom aldrig hört talas om dem tidigare. Men jag är ju ingen fjortis heller, kanske beror på det. 😉