”Kan jag ha den här?” frågar jag damen som på den allra bredaste Värmländska trallande kommer med min hotellfrukost. Hon säger att T-shirten är Jääättefin och menar att den bär en reklamlogga för ett Thailändskt ölmärke. Jag vill inte komma till Universitetet och föreläsa om Ring P1 iförd en T-shirt jag en gång fick på Cypern och på vilken det står ”Don´t drink and Drive when you can Smoke and Fly” Komplett med en Rastasnubbe. Det vore oklokt i dessa Ola-tider.
Glufsar i mig äggröra, bacon, juice, mackor och kaffe och tar en taxi till Radio Värmland.
Frågar chauffören om Karlstad förlåtit Sven-Erik Magnusson hans fyllkörningar.
”Vi älskar honom” svarar han kärnfullt.
En tekniker vid namn Bengtsing installerar mig i en studio och kollar ledningarna till Sundsvall och vidare ut i eterrymden.
”Går Lennart Broströms ande omkring här inne?” undrar jag.
”Skoja´ru?” utbrister Bengtsing ”Det är HANS stol du sitter i!”
Jag fylls med en Översinnlig känsla av Vördnad inför denne saligen avlidne radiolegend. Jag är på vippen att själv Levitera när sändningen dunkar igång och jag återförs till nuet.
Mycket prat om Israel-Palestina och så Ola förstås. Jag gör en pudel och beklagar min insinuanta ton igår. Karlen är inte dömd i rättsal. Men redan hängd av bl.a. Expressen.
Ny taxi till Universitetet i Karlstad och en föreläsning på ett seminarium om Allmänhetens medverkan i det Offentliga Samtalet. Moderator är Julia Skott. Hon är mycket rar och hon säger skrattande att hon är den Politiskt korrekta 30-taggare som alla debattprogram drömmer om: Kvinna, verbal och ung (28), invandrarbakgrund och en medicinsk diagnos (Trasslande höfter).
Det är roligt att föreläsa för publiken är på hugget och är det något jag älskar att orera om så är det Ring P1.
Tåg norrut. Lyssnar växelvis på Erlend Loes ”Mixing Park”, fyndig och pladdrig, och Siri Hustvedts ”Vad jag Älskade”. Den senare är som Patti Smiths ”Just Kids” men personerna, som visserligen är konstnärer på Manhattan, är inte lika rockiga. Bra bok men titeln kunde vara ”Just Grownups”.
Småpratar med kvinnan i sätet bredvid. Hon heter Anna-Maria och har varit i Stockholm över dagen för att äta lunch. Nu är det tidig kväll och hon berättar att hon äter Take Away-Sushi om jag nu undrar vad det är som luktar. Jag känner ingenting annat än en behaglig ”på väg hem-känsla”.
Vilken dag. Och så Lennart Broströms stol på det!