 |
 |
 |
 |
 |
Påskafton är inget ångestdrama enligt Ibsen, Strindberg eller Norén. Det är spirande gräs, lilla Hjördis som just vaknat ur sin slummer och som fortfarande finner allting fullständigt otroligt. Felix läser, Jullan går några varv runt sina läxböcker. Greven grevar sig och TullaMaja ger sin lilla dotter en majskrok, ett alternativt babysnacks.
Thomas och Anna-Clara kommer från Arbrå och det första han frågar efter när de kliver ur bilen är kalkon. Vi säger som det är, naket och oåterkalleligt: Kalkonen åt vi upp igår men H har lagat en massa andra goda grejor. Stanley från Delsbo kommer också och så sitter vi där igen, fullständigt obekymrade om världens ämliga tillstånd, och hugger in på revbensspjäll, sillar, ägghalvor med räkor, köttbullar, spenatpaj, kallrökt Lax som rullats över en boll av pepparrot och färskost, bönsallad och inte minst ännu en praktfull tårta.
Vi talar bl.a. om Dalai Lama och om varför han står över allting annat. Alla älskar honom. Kanske inte den Kinesiska Regimen men annars vill alla sitta så nära honom som möjligt. Idag finns inte mycket annat som är heligt. Kanske Glada Hudikteatern?
