Långfredags afton och hela klanen är samlad runt vårens 3:e Kalkon.
”Det här är ta mig fan rena Forsythesagan” muttrar Björn som objektiv utomstående betraktare och Hovfotograf.
60 ljus på Pinocchio-tårtan och jag blåser ut alla utom ett. Det är konstigt att vara äldst och jag, trots att jag är en uppmärksamhetsknarkare, är generad.
Barnbarnen tjattrar och Jullan undrar om jag ska berätta något hemskt. Hon har sett någon film där en gubbe gör det vid ett sådant här tillfälle. Det är inget konstigt med denna kväll utom att det är ovanligt att alla är samlade.
Jag älskar min Stam.
