UR ASKAN, I VATTENPIPAN

En slösande generös sol penslar landskapet lyckligt men var är Greven? Ringer hit och ringer dit. Inte ett spår. Alla pojkars mobiler, deras käraste ägodel, är avstängda och redan det är synnerligen misstänkt.

Vi börjar genomsöka bygden med bil. Den otroliga vårsolen känns mer och mer dubbelbottnad och bärande på något slags jävulskap. Greven och hans fränder är som bortblåsta från jordens yta.

En pappa till en av fränderna tar en cykeltur till ett välkänt tjyvrökarställe och där, Tjosan!, i skydd av några saftiga granar, sitter gossarna runt en minst halvmeterhög Turkkitschig vattenpipa och fumlar.

Nu skyller alla på alla. De bara råkade hålla på med den där vattenpipan. Den kom liksom flygande från ingenstans och drog sedan våra oskyldiga små liv till sig likt en magnet.

Greven säger  uppmärksamt att han ska duka för det finns inget så tjänstvilligt som ett nyertappat förpubertalt barn.

4 tankar om ”UR ASKAN, I VATTENPIPAN”

  1. Ha ha ha!! Fy sjutton vad jag känner igen det där, fast tre gånger om. Oanträffbara och samtidigt så korkade att man kan lista ut var de sitter, de små nötterna! Det var värre med första sonen, då tog det lite tid att lista ut men med den tredje så åkte man raka spåret dit där de satt.

    Samtidigt skönt att de håller på med lite fuffens annars skulle man bli riktigt orolig!

  2. Dagens I-landsproblem! Sån här grov kriminalitet gör mig upprörd varje gång jag läser om det, 13 åringar som smygröker och hundbajar på trottoaren!!

    Jag kommer ihåg när snattaren Göran Persson (S) för många år sen provsmakade lösgodiset innan han la det i påsen OJ vilka rubriker.

    Det blir konstigt nog mindre rubriker när ädla människor köper fonder som gynnar landminetillverkning som spränger sönder elefanter och människor i Cambodja!

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.