Måndag:
Var får man tag på en riktigt god cigarr? Fråga nummer två är: Var är mina favorittofflor. Hustrun är på tjejmiddag och är därför inte till någon hjälp.
Till min kännedom har rapporterats att det ute i världen förekommer krig och uppror. Jodå. Men jag skulle likväl vilja njuta en riktigt god cigarr.
Spela min favoritskiva med Finska Militärmarscher, kanske ta en slurk förbaskat god konjak och blossa på en Extra Prima Havanna.
Hustrun kommer hem. Hon ställer sin rullator i hallen. Hon hälsar medan hon tränger fast sin gångapparat mellan returglas och tidningshögar. Jag ryter för nu får det vara nog. Mina tofflor står ju för fasen vid hennes fötter i hallen! Och dessutom. : Var är mina cigarrer? Hon glor dumt och jag placerar en rak höger på hustruns käke. Hon faller blödande till golvet. Bara inte fanskapet blodar ned mina tofflor.
Tisdag:
Det regnar småspik här i Cambridge och under de gamla vintervilande ekarna vandrar fuktiga studenter och någon enstaka professor.
Vår gamle trotjänare, bulldoggen Harold, måste ut och lufta sig. Ber vårat hembiträde, en japansk flicka med debilt icke-leende, att gå ut med Harold. Hon bugar och Harold lufsar ut med flickan som en Asiatisk pappersdrake efter sig.
Det är mycket mångkulturellt här i Cambridge. Hembiträdet har jag redan nämnt, mjölkbudet är lika svart som mjölken är vit och till frukost spisade jag en Portugisisk Sardin.
Bara den där Japanska varelsen kommer hem kommer det att serveras afternoon tea med päronmarmelad från mormor i Sverige.
Det kan verka meningslöst och det ÄR det men ; det inträffar i Cambridge, England!
Onsdag:
Vaknade fyllekåt efter en lättare överdos av allt.
Jesus vilka flytningar jag har idag! Träffade Linda och hon mådde inte heller bra. Vi klämde pormaskar på varandra och pratade om menssmärtor. Fan vilken dag.
Ska nog fan skaffa en hund. Eller en orm. Ska gå på andeseans och prata med pappa om saken. Mamma säger bara att hundar hårar. Ska hon säga som har en pojkvän med inkontinens.
Torsdag:
Gud vad det är härligt att ha en trea på Söder som går i vitt, en man som är jämställd och jobbar på reklambyrå. Dessutom har vi 1,4 barn och jag är både lyckad på jobbet, hinner motionera, läsa goda böcker, plugga Italienska och sköta hemmet.
Igår var vi på middag. Tänka sig. De hade 1,2 barn och deras hem gick i grått. Jag sa ingenting men det är klart att jag tänkte. Satt för övrigt och funderade om det var rätt presentvin vi kom med . Det kan kvitta. Har man ett hem som går i grått har man säkert inte så stora pretentioner eller god smak för den delen.
Folk är verkligen jobbiga.
Fredag:
Hur skapas musikhistoria? Fråga mig för jag vet. Det var 1972 och jag var nyanställd på denna tidning. En redaktör blev sjuk och då ingen annan kunde fick jag resa till London för att träffa Rolling Stones.
Regnet öste ned utanför restaurangens fönster. Jag var lite nervös, det ska medges, men när Keith Richards kom och blåste rök i ansiktet på mig förstod jag att nu var jag på g. Mick släntrade in, lipade åt mig, knackade på sitt huvud och tittade vindögt. Jag började ställa mina frågor.
De svarade inte på dessa utan började istället att gräla om vem som tagit det sista toapapperet i hotellsviten utan att byta till ny rulle. Det var verkligen giganternas kamp. Till slut tystnade de och såg på mig. Mick frågade spetsigt: ”Och vad vill du?”
” Ingenting” sa jag, “men jag tycker att ni ska spela Rock ´n Roll”.
De stönade, rapade och gick iväg. En skivbolagsrepresentant kom och beklagade att intervjun blev så kort men det spelade ingen roll: Jag fick framföra mitt budskap och så var det bra med det och Rolling Stones fortsatte ju att spela, precis som jag sa.
Lördag:
Knasiga jag gick till Konsum nere på hörnet för att köpa mjölk och bröd. Men vet ni vad; plötsligt kände jag doften från en Delikatessbutik. Förr var där en cykelhandlare och gummi luktar inte gott.
Men nu! Knasiga jag gick rätt in och handlade ostar, hummer, rökt lax och torkad svamp. Det kostade en miljard men lite tokig får man allt lov att vara.
När jag gick ut stod en mamma vid en barnvagn och rökte. Jag tog mod till mig och sa att hon inte borde röka nu när hon har barn. Kvinnan såg surt på mig och sa:
”Stick och brinn, hälsomormor”
Nä fy så nesligt. Nu går jag hem och äter lite hummer och tar ett glas vitt, Tänkte knasiga jag.
Söndag:
Det går hett till i Nordafrika. Till yttermera visso förstår jag hur hett det i själva verket, och bortom TV-bilderna, går till just där. Som pensionerad och för länge sedan avdankad utrikeskorre känner jag till allting.
Men stopp ett slag. Var det verkligen från Nordafrika som jag rapporterade? Taxichaufförerna hade aningens sneda ögon och så svarta var de inte. Man brukar ju tala om ”i mörkaste Afrika” men vad jag kan minnas var det väldeligen ljust. Solen sken så man måste bära hatt. Jag föredrog alltid halmhatt. Eller var hatten av filt?
Men jag tror det var Nordafrika.