Björn bjöd igår kväll Jullan och jag på middag i sitt hus bortom bäcken. Vi gick som bland gigantiska snöberg på väg mot snöfestivalen I Ankeborg. Han serverade fluffgoda Wallenbergare med mos och lingonsylt. Vid 22-tiden lade jag mig på hans säng med den fasta telefonen och så blev jag intervjuad av Marcus Birro i ”Karlavagnen”.
Min uppfattning om honom är som Alex Schulmans: Han skulle lämna sin egen dödsbädd om det någon annanstans fanns en chans till uppmärksamhet. Dessutom är han tillgjort folklig och vill behaga fast på det där trubbcharmigt Göteborgska viset.
Så långt mina fördomar. När vi väl börjar prata och ligger ute i luften begriper jag att han är en hygglig snubbe som gör så gott han kan. Björn har nyss även sagt åt mig att Birro alltid går klädd i snygga kostymer. Jag som trodde det var inställsamma rutiga skjortor. Karlhelvetet är riktigt rar och vad det är vidrigt att behöva ändra en tvärsäker och svepande uppfattning.
Björn ställer fram glass och kaffe. När vi går hem är det -27, månen är väldig och himlen stjärnspäckad. Jullan småspringer så att vi ska komma in i vår egen värme och inte frysa ihjäl på byvägen. Hon sätter sig att plugga vid köksbordet och jag eldar i spisen.
I morse reste hon iväg och det är bara för mig, +15 i köket på morgonen, att fortsätta elda.
Länk till Karlavagneninslaget