Snön vräker ned över Kornhamnstorg där Sussie står och väntar. Hon har just spelat in morgondagens Stil-program och vi går över Slussen och upp längs Götgatsbacken. Hon är mitt smakråd och målet är en ny hatt.
Men först en kraftig lunch på Ljunggrens: Vi delar på en portion räkdumplings och äter sedan inbakad lax, något konstigt men gott ris och en vårrulle stor som en erigerad snopp. Dubbel Espresso och chokladtryffel.
Hatt köper man bäst mätt. Provar och provar och till slut hittar vi en som på ett naturligt vis parkerar på knoppen. Det blir inte billigt men det blir det aldrig när jag handlar med Sussie. Men vad tusan, en Stetson att gå hem med längs Riddarfjärden genom snön värmer och skyddar. Nu fattas bara en häst.
Vad slår en nyinköpt Stetsonhatt? Jo, en mycket välbevarad dito från 60-talet i bästa skick! Räddade en sådan häromdagen som yngsta sonen ska få ärva efter sin morfar. Vilken kvalité det är på vissa saker, och då menar jag även nyinköpta Stetson.