Med viss tvekan lägger jag på en mp3-bok där Kerstin Andersson läser ”Vänner för livet” av Per Hagman. Boken om en rar gigolo (Erik) och en lika gullig prostituerad (Sofi) blir bättre och bättre för varje sekund. Vid tretiden på morgonen nådde den en höjdpunkt och då gick lyssningsapparaten sönder. Det är det som kallas smärta.
Alex Schulmans senaste (Att vara med henne är som att springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött) i ljudboksform läser han själv. Begriper inte hur han kan uppfattas som provokativ. Han är genomputtenuttig men boken om hans kärlek till Amanda Widell är inte så het. Roligast är beskrivningarna av, hur han motvilligt men ändå, deltar i en rad meningslösa soff- och pratprogram i TV. Skilsmässoboken blir nog vassare.
Grafittikonstnären Greven går i dag med sin ömma moder i tvättstugan och är förbannad. Han målar hellre än tvättar.