Försökte somna med en ljudbok men det var liksom lögn i helvete. ”Corpus delicti” av Elias Palm är en bok för människor som inte fått nog av rättsläkare/obducent-berättelser. Behovet tycks vara stort men jag undrar vilka inre känslor som får sitt lystmäte när man än en gång får stifta bekantskap med den rostfria undersökningsbänken, avloppsbrunnen, bensågen, knivarna och så förstås lukten. Vällustiga beskrivningar av hur lik i olika stadier av förruttnelse stinker.
Det är alltså detta som är en del av underhållningslitteraturen
Vilka lustar tillfredsställs av detta? Finns det många där ute som drömmer om att vara obducenter? Eller är det liket som är identifikationsobjektet?
Tack Gode Gud för att vi lever i en demokrati där man får ge ut vad som helst. Låt oss bada i hjärnsubstans och filéad skrumplever.
På ledarplats i gårdagens DN använde Hanne Schöler sin penna till att hylla en kokbok. Känner hon författaren på samma sätt som hon är bekant med åklagaren i Tamas Gellert-boken?
Klart vi lever i en demokrati där man får skriva vad som helst. Men måste man låtsas att det är demokratiskt när någon använder sin ledarskrivartjänst för att göra reklam?
I USA träter Sarah Palin och Michelle Obama. Den förste menar att det är en rättighet att få äta sig fet på skräpmat och inte motionera. Presidentfrun utmålas som en politruk från forna Öststaterna. En sådan där förtryckarpersonlighet som arbetar för att folk ska äta bättre och röra sig mer.
Frihet är att i förtid dö fet.
Men såsom jag fått Hanne Schöler beskriven för mig borde hon ägna sig mer åt motion och mindre åt mat.
För demokratins skull.
Den ena tråkiga deckaren efter den andra och 99% av de är dessutom så dåligt skrivna så att man undrar hur de kunde ges ut. Vad är det för fel på ett folk som inte kan läsa vanliga böcker längre? Och skulle de mot förmodan läsa en roman så ska den vara så enkel och imbecill som möjligt så att de förstår den.
Apropå Hanne Kjöller så kan jag hålla med om att det kanske inte är så lämpligt att göra reklam i ledaren.