N, min äldste son, upplyser mig om att det finns en ostfabrik i Flen och sedan får jag tänka ut själv vad en sådan ost kan heta.
Lika aptitretande finner jag somliga av de ostsorter som stammar från det Hälsingska urvarat. Rörost och surströmming kommer på samma dödskallemärkta meny för min del.
På Nyårsaftonens kväll är H och jag samt S från Delsbo hemma hos T och A-C i Norränge, Arbrå.
Vi äter Vitlöksbröd med Mousse av Kycklinglever, Ruccolasallad och Cornichonger. Huvudrätten är Coc au Vin, två av gårdens egna Tuppar kokta i Rödvin och till Efterrätt en saftig Tårta som smakar apelsin.
Vi talar om Hälsingekultur. Är det en utställning av tavlor på ett galleri i Hudiksvall, Bror-Erics färgdrypande spelemän i motljus, keramiska pottor, filmfestivalen i Stocka eller nitiska Hälsingegårdskramare?
Vi älskar alla Hälsingland men vad som är dess sanna kultur vete fan.
Då säger plötsligt A-C att en granne lämnat en present till mig. Det är Eva, dotter till Tant Brita vars bullar jag avgudade för 30 år sedan när jag bodde på Gården, som lämnat en plastask med hembakta Struvor.
Då går det upp ett ljus: Det är precis just detta som är Hälsingekultur!
Sedan bränner vi av ett praktfullt fyrverkeri och sitter en stund in på 2011 framför brasan, lyssnar på radions utsändning av kyrkklockeklanger och kontemplerar över det gångna och kommande året.