”Hur förbereder du dig inför en Ring P1-sändning?” undrar ofta människor och då jag är väluppfostrad brukar jag svara vad jag antar att frågeställarna vill höra. T.ex. att jag inför varje sändning joggar 1 mil medan jag lyssnar på Nationalencyklopedin i ljudboksform, att jag äter 10 kg finmalda morötter medan jag löser dagstidningarnas nutidskryss från 1958 eller att jag brukar göra yogaövningen ”Vajpåhjärnanpratablabla”.
I självhjälpsböcker står det antingen att man, för att må bra, ska följa fiffiga mönster eller tvärtom bryta vanor och möta det okända.
Sanningen är den att jag lyssnar på P1, äter enkel frukost och störtar iväg. Denna morgon hände något när jag skulle gå den upptrampade stigen mitt i fluff-fluff-snön mot Byvägen. Det var inte det att jag ”tänkte utanför lådan”, som det så populärt heter, utan att jag trampade vid sidan av stigen och kom ut i det väldiga vita. Klev hit och klev dit och visste inte var jag var. All snö känns likadan och allt mer desperat pulsade jag med snö väl upp över grenen och det fullständigt utan riktning.
För att förstärka känslan av utsatthet bar jag lågskor och dessa började fyllas med Snö. Det vita kalla kröp upp i brallorna och det var som att i drömmen falla förlamad över en Jättestack med Albinomördarmyror. Helt klart höll jag på att bli uppäten.
Så där höll det på när jag hörde Taxi-Anders svänga in på gården. Han klev ur för att ta ett bloss och jag ropade och fick svar. Började således att kämpa mig i den riktningen och efter flera minuters kamp med de iskalla myrorna kom jag fram till hans bil. Jag var snöig från topp till tå och Anders hjälpte mig att få bort snön.
”Vad gjorde du ute på åkern?” undrade Anders medan han sög på sin giftpinne.
”Jag sökte sanningen” sa jag och klev in i bilen.
”Hrmf” sa Anders och kastade fimpen i en snödriva.
Väl framme vid SR-huset i Sundsvall började jag nervöst att irra på redaktionen och småprata med unga journalistvikarier. Sa att jag hade jobbat med Jacob Dahlin men de visste inte vem det var och bad mig gå någon annanstans så att de kunde arbeta på med sitt.
Själva sändningen blev livfull. Först var det mannen som tyckte illa vara om att man planerar att föra in ”Bongotrummor och Afrikansk dans” i den annars äktsvenska Hårgadansen. Därpå följde en advokat som menade att många barn omhändertas av socialen helt i onödan och så var det Rut från Hässelby som likt en Pansarkryssare gled in och började beskjuta alla former av välgörenhet, julkort från ”Läkare utan Gränser” och som menade att vi inte ska ha dåligt samvete för att vi äter gott, har det bra och ger varandra julklappar.
Träffade TM nere i City och hon hjälpte mig att ströshoppa lite Bismarklänkar i Massivt Guld till H. Sedan gick vi till Alberto och fick en skaplig duvning. Enchilada med köttfärs, kyckling, grönsaker, ost samt mängder med Chili och Cayennpeppar.
Åter hemma på gården ringer H från Stockholm Central och berättar att SJ fullständigt tappat greppet, att stationshallen är fullpackad med frustrerade resenärer och att det som grädde på moset infunnit sig en uppjagad och rejält påstruken hejarklack på väg till en Match. AIK:are till råga på allt.
Gud allena vet när hon och Greven anländer ikväll.
Den här Julen börjar bra.
Hårgadansen from Emil Bergqvist on Vimeo.