Morris ligger för ankar någonstans i Husets inre medan medicinen virvlar runt i hans kattblodomlopp.
Björn plockar upp mig i sin nya begagnade Volvo. Han köpte den i Gävle av en snubbe med svåruttalat namn och affären gjordes upp i den lokala Moskén. Han säger att bilen går bra även om stolarna har en tendens att vilja vrida sig mot Mekka.
Vi åker upp till E4 och den servering som heter ”Nostalgi” men som i folkmun kallas ”Grillen” och som inte bara har en doft av mer eller mindre bedagat frityr utan även erbjuder ett fullt gatukökssortiment. Det är bilder av Elvis på väggarna och ur en högtalare hörs ”Heartbreak hotel”
Björn äter en tunnbrödsrulle med två grillade och gurkmajonäs medan jag hugger in på en 150-grammare och en tallrik stripes. Det är mycket trivsamt.
Sussie ringer när jag kommit åter hem och hon undrar hur det är med Morris? Då jag just rört ut en kapsel av hans medikament i gräddfil säger jag att allt går enligt planerna.
Sedan pratar vi om Hajar.
”Borde de inte äta upp fler Turister?” undrar hon försynt.
”???”
”Jo men är det inte värre dubbelmoral att veckotidningar har kakrecept och bantningskurer i samma nummer: Tidningar med artiklar om klimatförändringar som trängs med resebilagor om läckra resmål är väl Sju Resor Värre? Hajarna är lika utrotningshotade som glaciärerna men de kan i alla fall bita tillbaka”
En tanke om ”NATURENS HÄMND”