 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
En radioräv söker sin flock när Sveriges Radio har personalfest på “M/S Cinderella” vid Stadsgårdskajen. Det snöar ymnigt när Lotte och jag kliver ur taxin, åker rulltrappor och går via ramper inklusive en del säkerhetskontroller och biljettpyssel ombord på det stora fartyget.
När vi går över heltäckningsmattor väldiga som syntetiska oceaner anmärker Lotte att om den här mattan kunde prata skulle man inte vilja lyssna. Från dess botten kan man ana uppspydda Taxfree-varor och sjösjuka.
Men båten ligger stilla vid kajen och den manliga halvan av VD-paret Mats Svegfors/Cilla Benkö hälsar likt en president på alla som kliver ombord.
Vi äter vid första sittningen: Löjromstoast, renkött, kantarellsås och potatismos och en kaffesmakande bakelse med jordgubbar som dessert.
Sorlande samtal och sedan är det dags för vimmel.
Stina Wollter, med pappa Sven, är mycket kärvänliga. Talar med Johanna Fellenius som producerar Stina i Uppsala och; har en son som precis som min heter Nilas. Fortsätter sedan som en flipperkula, skickligt framspelad av Lotte, till tusen småprat och hälsningssituationer.
Hejar på Evelina Attervall, Peter Wallgren, Peder Gustafsson, Janne P, Karin Lönnå och bläddrar vidare i ett omfattande persongalleri. 30 år har jag arbetat med radio. Massor av människor har jag lärt känna och nu går jag här som en gammal silverräv.
Erik Blix och Susanne Tellinger. Och ”Skogis”! Som på den tiden tillsammans med ”Kulan” jobbade med Jacob Dahlin och programmet ”Galaxen”
Av någon anledning börjar jag prata prostatatrassel med en man på däck. Vi suger på våra rökverk och han berättar om sin diagnos och att han opererat bort prostatan men ändå har ett bra liv med bibehållna viktiga funktioner.
Gafflar vidare med bl.a. Annika Jankell, Nina Glans och Maja Åström. Och trevligt är det trots att jag inte smakar starkt.
Ole-Isak Mienna bär Samedräkt men så är han också boss på Sameradion i Kiruna.
Det är verkligen kul men allt annat förbleknar när jag stöter ihop med Hanna Hellquist. Faller pladask, knäböjer och lägger kinden mot hennes mage. Hanna är ett ståtligt fruntimmer, den saken är klar.
När kvällen på så vis nått sin fulländning tackar vi för oss och susar nöjda hem genom natten i en ’droska. Snön virvlar runt bilen där vi sitter som i en sådan där tittleksak som någon ruskat om och förorsakat förtrollning.