Varför har DN inte längre någon kvalificerad radiokritiker? Miljoner människor lyssnar på radio varje dag. Överallt och i de mest skiftande miljöer står en radio på och låter.
Ändå förefaller radiokritik vara något som redaktionerna slänger, likt ett avgnagt köttben, till någon trött och inte alls hungrig medarbetare, en som ändå behöver en syssla.
Idag skriver kalenderbitaren Clas Barkman om telefonprogram. Är inte det typiskt för vår räddhågsna tid; att närma sig fenomen med linjal och facit.
Var är den bildade och humanistiska radiokritiken? Den som är både trygg och kunnig i sitt förhållande till radio och som gör att han eller hon vågar både KÄNNA och BANNA.
Lena Persson, where are You now when we really need You?
Ps. Sussie säger att Rebecka Åhlund i SvD är allt det där jag efterlyser.