Greven och jag äter middag bestående av en luguber kebabtallrik på ”Jerusalem” nere i Gåsgränd. Ute på det minimala Gåstorget virvlar snön och lindar in alla vassa kanter i bomull. Ur högtalarna strömmar musik med Khaled och det är så mycket vardag i Gamla Stan att man får raggsockor upp över hela själen.
Dörren far upp med ett kalldrag men det är inte Karlsson hämtad ur Hemsöborna utan min kompis Roland. Han kommer som på beställning för jag har sökt honom under dagen. Vi ska framträda och vara en Lucka i Gamla Stans Levande Julkalender och det är han som har koll på datumet. Han och hans polare ska spela och jag ska prata. Precis som vi gjorde förra året.
Roland är slagverkare men behärskar också en del andra Instrument. Dessutom har han en fantastisk kagge. Den är magnetisk och jag känner på den oemotståndliga bullen. Roland ser ut som en sjökapten vilken ätit upp hela besättningen.
I själva verket skulle han inte göra en fluga förnär.
Hans mage är ett konstverk som utstrålar trygghet.
Det ska bli kul att vara lucka nummer 15.