Mannen som ringde och Skrek under fredagens Ring P1-sändning antydde, nåja vrålade, att jag inte var de kristnas vän. Han skulle bara veta. Då yngste gossen K har sjungit i Kyrklig Gosskör de senaste sex åren är det antal högmässor jag bevistat ansenligt.
Idag var det dags igen. På plussidan kommer själva Gosskören. De sjöng som besjälade änglar/buspojkar och nackhåren reste sig även på en sten.
På minussidan kommer kylan. Bänkarna var kalla intill prostatahaveriets rand. Ljudet under predikan var uselt och ekigt. Själva prästtonen var direkt repellerande och retoriken var gammaltestamentligt stel. Vissa rader pratsjöng Prästen. Dock inte på något livat sätt typ uppsluppen Jojk utan med krystad och förstoppad högtidlighet.
På minussidan kommer också att jag blev blåst på min sista sedel. En tjuga hamnade i kollektkorgen och kanske kommer den till sist i Hednamissionens händer.
Svår träsmak gav även denna dag panelen i ”God morgon Världen”. Med all Respekt; har inte Göran Greider talat oavbrutet i radio ända sedan den dag Mona Sahlin sa upp sig? Och Lotta Grönings dialekt är, sexistiskt eller inte, gräslig. Upprepningstvånget visade sig också i Public Service när Göran Greider återkom som parodi. Det är när ironin inte går att skilja från verkligheten som den Stora Ledan Rullar In.
Men Gosskören var helt enkelt fantastisk.
Det ska inte enbart vara en fröjd att vara i kyrkan, Täppas! Klart att bänkarna ska vara iskalla, it keeps you on your toe´s you know! Gäller att vara på alerten så att man kan ta till sig Guds ord. Hur skulle det se ut om man inte härdades i vår jämmerdal här på jorden? Tids nog kommer belöningen i form av paradiset, med eller utan oskulder och vindruvor. Eller var det en annan religion kanske??