I dag steg såväl puls som temperatur i Ring P1 och hur man än vänder på saken kom Skåne i fokus.
Bodil i Malmö var kritisk till invandrarna och menade att det är dessa som gör att Svenska pensionärer får mindre. Tyckte mig känna igen retoriken från Tyskland på 30-talet då en liten fånig typ med mustasch lade skulden för allt ont på en enskild grupp; Judarna. Bodil ansåg att så må vara men att det inte är något fel på den retoriken.
En man från Halland menade att Sverige borde göra sig kvitt Skåne och avyttra vårt sydligaste landskap till dit det hör hemma: Danmark.
Till sist ringde Kerstin som bott de senaste 20 åren i Rosengård och som tyckte det var ett fint och bra ställe. Hon sa bestämt att pensionärerna inte skulle få det bättre om invandrarna kördes på porten.
Det finns således inte bara ett Skåne utan flera.
En man från Uppsala ringde och hetsade under samtalets gång upp sig till den grad att jag tryckte på spolknappen. Han var uppenbarligen inte road av en dialog utan gastade bara på om sitt och då Ring P1 är ett dialogprogram fick han respass tillbaka ut ur eterrymden.
Från dagens sändning är det annars kvinnan från Uddevalla som undrade över varför det oftast är vita kristna män som är emot aborter, preventivmedel och homosexualitet, som dröjer kvar i sinnet.
Med bitterljuv saknad tar jag adjö av Lotte, Peter och Tomas. När vi gör Ring P1 är vi en ordentligt sammansvetsad enhet som gör vårt bästa och vi har alltid ett gott fikabröd.
Begrundade senaste två veckornas samtal på fredagståget söderut. Bredvid mig sitter en kille som snart ska mucka från Svea Livgarde. Frågar honom om han kan ledsaga mig till taxikön när vi kommer fram. Han säger att han nog kan det. När tåget stannar i Stockholm försvinner han som en oljad blixt. Kanske var han, mentalt, lika empatisk i sitt förhållande till svaghet och flyktingar som de intoleranta?