När den tidiga kvällen sänker sig över skogarna rullar vi, Greven, H och jag, in i Delsbo. En bit väster om Downtown Delsbo bor min gamla hippiepolare Stanley och det är där vi ska äta middag.
Gräset frasar frostigt under skorna men inne i hans hus är vedspisen varm och det luktar mat.
Efter en stund kommer Johan, ursprungligen från Gubbängen, men boende i Delsbo sedan 40 år. Han berättar om 17-åriga infödingar som sagt till honom att han inte ”kommer från bygden” varpå han svarar att han bott där mer än dubbelt så länge som de.Tävlingen om vem som har de djupaste och mest genuina rottrådarna är gammal som gatan.
Johan är en vandrande Encyklopedi över alla som kommit och gått runt Delsbo under de senaste 4 decennierna. Vi talar bl.a. om Kvist-Åke, en självlärd Fakir som lyfter strykjärn med snoppen och ett av hans andra paradnummer; att med en häftapparat fästa hundralappar på sina bara skinkor.
När Thomas och Anna-Clara kommit över skogarna från Arbrå ställer Stanley fram maten: Helstekt Öring som odlats i granngårdens jätteplastbalja, Västerbottenpaj och sallad.
Vi talar om:
- Icke närvarande men synnerligen intressanta Personer.
- Det inre. Är själen något separat eller hänger hela klabbet ihop?
- Sjukdomar. Vid vår ålder finns det en del att rota i.
- Det yttre. Själen fast baklänges liksom. Mår en människa med en kropp i toppform automatiskt bra?
Stanley ställer fram en stor tårta och häller upp kaffe. Det finns ingen som kokar, alltså riktigt kokmalet kaffe, så gott som han gör.
Det blev en riktigt fin kväll med vänner som hänger med ända från 70-talet och när vi återvänder norrut trycker Greven näsan mot bilfönstret, studerar natthimlen, och säger:
”Där är Karlavagnen”