Skogen är blöt och andas tungt. Byvägen i Jättendal, Hälsingland, är svampig som Brieost på fall. Klas-Göran, vägsamfällighetens Starke Man , är där ute och sticker snöplogskäppar i de mjuka kanterna.
Inne under tak sorterar jag tvätt, plockar bland tankar och undrar vart Greven tog vägen?Han har, precis som barnen på orten, höstlov.
Han har sugits upp som en droppe vatten på ett läskpapper av den Lokala prepubertala ungdomskulturen och en sak är klar. De bygger inte kojor ute i våta skogen eller metar efter höstabborre.
De sitter bänkade i rum som luktar hormoner och tvåtaktsbränsle och de spelar, inbäddade i den allra härligaste stugvärme, Counter-Strike och andra våldsamma spel.
Själv upplever jag gastkramande spänning genom att försöka hitta en plåtslagare som inte säger ”kanske” eller ”Ja vet inte, jag”eller ”pröva att ringa mig i slutet av månaden”. Det är helt klart lättare att komma upp i Level 80 på World of Warcraft än att hitta en plåtslagare som kan lämna ett rakt besked.
Just! Just så… November i Hälsingland. Skulle möjligen vilja addera en kråka. Kram!