Ett par nätter i rad har jag legat vaken med Bob Hanssons nya ljudbok.
Ung man reser till Indien för att borra i sig själv och söka sanningen. I denna berättelse väver han in andra historier; barndomen, nuet, dået och en bunt mer eller mindre lösa trådar.
Skillnaden mellan DiLeva och Bob är inte bara den att Bob Hansson är yngre. Han har till skillnad från DiLeva massor av humor och är hela tiden beredd att sätta sin värdighet på Rött i Livets roulett.
Dessutom läser han sin egen text så makalöst bra att begreppet ”Författarinläst” får en högre mening.
Det är som att träffa en ung och av De Stora Frågorna exalterad filosofistudent på tåget. Han är så på att man plötsligt, trots att man blivit lite gammal och cynisk, med spänning delar tankar om Livets Mening.
Och föga visste jag att det inte bara var flummare från min egen generation som reste till Indien för att träffa Gurus. Porträtten av feta Tyska hippies i flottiga rastafrillor är underbart hemska.
Själv har jag aldrig haft lust att resa till Indien, det låter bara som en enda stor magsjuka, men det var alldeles fantastiskt givande att resa dit med Bob Hansson.