Det snöar lätt över Jättendal när jag bryter upp för att resa till Borlänge och tala. Taxi med Anders till Hudiksvall och vi pratar om Utterbräda. Tänkte i natt under några minuter i halvvaka på när vi rodde över den spegelblanka sjön, jag var liten och det luktade vass och gnisslade från årtullarna, och vi hade en liten mojäng som flöt i ett snöre en bit parallellt med ekan. Längs tråden satt tafsar med flugor och vi gled över ett ställe där fisken vakade och tre fiskar högg samtidigt på varsin fluga. Men vad hette den där flytsaken? Anders är en fiskande person och vet besked: Utterbräda.
Tåg till Gävle och byte till Borlängetåget. Konduktören hjälper mig från X2000 till en annan perrong och sedan står jag där i gråvädret och känner mig lite bortkommen.
Det är då Aiaz dyker upp. Han är en hängiven lyssnare på Ring P1 och hans kollega Anders, som också arbetar på Migrationsverket, tar en bild av Aiaz och jag. Inte är jag bortkommen. Jag har fått en ny vän på en råkall perrong i Gävle.
På Stationen i Borlänge väntar Lars. Han är verksam inom Svenska Kyrkan, dagens uppdragsgivare, och han visar att han också har en tofs under läppen.
Han är en skön snubbe som varit med om ett och annat men bibehållit sin ödmjukhet och inte blivit cynisk. Ställer mig, hudlös efter dagar av höstdepp, på scenen och 300 personer tar mig i sin famn. Jag blir på ett sjusärdeles gott humör. Pratar så det löddrar.
Efter föreläsningen utbryter ett hejvilt fotograferande och jag får en present där temat helt klart är Struts. Dammvippa av Strutsfjädrar, Strutsolja för nariga händer och chokladpraliner med Strutsägglikör.
Lars kör mig vid tåget och jag lämnar Borlänge varm och sömnig som av kärlek.