Vinden sliter i de sista löven och det luktar höst och tovigt utvuxet gräs när jag går runt byn. Vidare kommer dunster av surt ensilage, hästskit och dieselångor. Två gubbar står och språkar vid en fyrhjuling. Den ene av männen, han som kör fyrhjulingen sätter upp plogbilskäppar och nu står de där och resonerar. Det är ingen brådska. Vintern kommer ändå och när jag tagit av från G:a Riks 13 och lufsar Åvägen ned mot vår gård stöter jag ihop med Lennart, Riksspelman och pensionerad lektor.
Han tufflar på med yxa och timmersax. Han har litet ved liggande på andra sidan vägen och han visar mig förbi några arbetsfordon från Banverket som står vid den annars alltid öde järnvägsövergången. Nu bygger de dubbelspåriga mötesplatser uppe i skogen.
Han säger att han inte har en aning om hur vintern ska bli men när jag frågar en gång till visar det sig att han har en massa synpunkter. Kalla vintrar som den förra kommer sällan ensamma utan i serier om två eller tre. Han pratar om vintrar på 30- och 40-talen och de var inte nådiga. Med stor sannolikhet kan det alltså bli ännu en hård vinter.
Själv prisar jag jordvärmen och tänker mest på dagens ”Tendens” i P1 och vad vi diskuterade i helgen när köket var fullt av barn och barnbarn.
Det är aldrig rätt att köra bil med alkohol i kroppen. Aldrig. Själv ser jag så dåligt att jag inte ens nykter skulle hitta ut genom grindstolparna men för inte alltför länge sedan lät jag mig köras av en person som druckit både två och tre öl. Eftersom jag också hade druckit lika mycket tyckte jag det kvittade och efteråt hittar jag på en massa mer eller mindre hållbara förklaringar till detta.
P som hör mig brännmärka all fyllkörning väser åt mig att jag är en hycklare för han vet att inte alltför länge sedan osv.
Det är lätt för mig nu när jag bestämt mig för att inte smaka starkt under överskådlig tid att ha en massa synpunkter.
Men oavsett det är det absolut och oåterkalleligen fel att framför ett fordon med alkohol i kroppen.
Det dör ungefär 300 unga män varje år i Sverige just för att det är benägna att ta risker. Enligt ”Tendens” i P1 som vill diskutera begreppet MANLIGHET.
Själv tror jag inte att manlighet skulle vara t.ex. en korkad lust att ta dödliga risker. Även om man vore biolog och hänvisade till den s.k. urtidsgrottan som en arketyp för det mänskliga beteendet tror jag inte att grottmannen var så dum att han tog tveksamma risker. Om det handlar om överlevnad är dumdristighet ingen framgångsmetod.
Samtidigt har jag alltid haft en vulgärfeministisk uppfattning ringande i öronen; att män i allmänhet är en sämre sort. Vilket jag vägrar att tro.
Önskar att ”Tendens” längre fram i veckan tränger djupare in i ämnet och borrar efter den förmodade manlighetens kärna.
Hemkommen från promenaden värmer jag på lite kaffe. Katten Morris, som jag trodde blivit slukad av ett lodjur, kommer och jamar pockande. Han kommer in, äter en smula och går och kvartar.