Onsdag morgon och trots att dagen endast långsamt lyckas slita sig från höstmörkret är jag som ett barn på julafton.
Laddar ned Tal-DN och strosar bland ledarsidor, nyheter om hemska händelser, insidans vidriga rapport om killen som påhejad av idioter tog livet av sig framför en Webb-kamera på Flashback och finfin kultur.
Världen får bete sig bäst den vill men på onsdagarna kommer julklappen: Hanna Hellquists krönika på Namn & Nytt.
Förkrossad och alldeles tom inuti finner jag på den platsen en ersättare. Denne är en usel och meningslös ordbajsare men jag skulle avsky vem som helst som tog hennes plats.
Kliver på tåget norrut mot Hälsingland. De talar om snöblandat regn i väderleksrapporten men vad som helst är bättre än att bli blåst på Hanna H.
En tanke om ”BLÅST”