Stämningen var förväntansfull i Kulturhusets hörsal när F och jag denna måndag kväll gick på PK för att lyssna på partiledarnas dom över mediabevakningen runt valet. Det var så fullt av SÄPO-knuttar med hörselsnäcka att jag knappt vågade pilla fram min tugg-gummiförpackning av rädsla för att bli misstänkt och skjuten på fläcken.
”Välkomna till Politiken” sa Mona Sahlin torrt till den SD-representent som menade att just hans folk hade utsatts för hatkampanjer i media.
Där fick hon en medkännande skrattsalva från auditoriet då det gång på gång under kvällen framgått att Expressen bedrivit en sådan mot just henne.
Peter Eriksson tyckte det var egendomligt när DN på nyhetsplats var mer Allianspositiva än samma tidning är på ledarsidan.
Roligaste inlägget stod Göran Hägglund för när han på frågan om han trodde att hans parti haft draghjälp av hans Twittrande svarade:
”Tycker du att det verkar så?”
Värsta grodan kväkte Fredrick Federley ur sig när han i ett inlägg använde ”Blind” som metafor för något dåligt. Han sa i stil med:
”Man måste vara blind för att inte begripa det”
Jag blev så förbannad att det knöt sig i magen och bad F att efter föreställningen omedelbart föra mig till Federley och F föste mig som ett ångande bowlingklot förbi SÄPO-folket, en mot oss varmt leende Hägglund (enligt F). Och ett antal Journalistbekanta.
”Nej men hej Täppas” sa Fredrik varmt men jag lät mig ej bekomma och förklarade att jag var grymt arg på honom. Han verkade lite ertappad. Hade han uttryckt sig så klumpigt?
”Ja det gjorde du” fräste jag ”och det var ungefär som att säga Bögjävel!”
Han förstod faktiskt vad jag menade och vi började prata om Ring P1 och lite annat smått och gott. Jag kände på hans primadonnablanka skjorta, vi skildes som vänner och sedan gick F och jag hem, alldeles bakom Fredrik Reinfeldt och tre SÄPO-män.
Hägglund strosade med en bekant nära oss när vi gick mot Gamla Stan. Utan SÄPO-vakt men det är nu en gång så att det är skillnad på folk och folk.