Ett fjäderlätt duggregn faller över Göteborg. En spårvagn gnisslar förbi platsen mellan Hotell Gothia och Liseberg.
 |
 |
 |
 |
 |
Sitter mitt inne i marknadsvimlet, smuttar på en sponsrad vitamindryck och småpratar med redaktören Leif från förlaget. Ibland kommer någon fram och vill köpa min bok och även jag kan signera.
Reine Brynolfsson står och vädrar som en blodhund över en trave böcker från Lind & Co, köper ingenting och lufsar vidare.
Björn Hellberg, boksignerandets furste, sitter närmast besökargången som en koncentrerad tiger böjd över sina böcker. Bredvid honom sitter Bengt Ericson, han som skrivit en bok om den nya överklassen, och signerar även han för brinnande livet. Detta är helt klart en signerarnas mästarmöte. En kamp mellan två storsäljare.
Någonstans står bitterfittan Maria Sveland och pratar inför några förbipasserande alltmedan multioraklet Marcus Birro blir intervjuad på en annan liten scen. Leif GW sitter som en bakelse och signerar även han.
Figge står och pratar med Arvid Lagercrantz och bakgrundssorlet ligger som mullret från ett framryckande kompani av stridsvagnar.
”Här är många egon” säger Leif ”Den ende som fattas är Egon Kjerrman”
Äter middag på en indisk restaurang, Marrani på Första Långgatan, som jag ogärna missar vid ett Göteborgsbesök med F och imorgon bitti blir det frukostseminarium på Park Aveny.
Vi kallar vår granne för ”Bitterfittan”, ha ha.
Hon gnäller ta mig fan på allt! Folk som pissar på nätterna, eller spelar en trudelutt, eller åker hiss osv osv. Är det då en gammal kärring?? Nej, människan är i 50-års åldern och borde stå i all sin prakt och blomma. Men väljer istället att tycka att livet inte har varit gott nog för henne.
Hon kanske ler för mycket på sitt jobb som flygvärdinna? Eller är det hennes citron till make som bidrar på något sätt?
Bakom ryggen på folk så skickar de mejl och lappar till styrelsen och klagar, men när man möter de i trappen så flinar de…