Lördagar är vad jag tycker sämst om i Stockholm. Då ska människor handla, tvätta, leka med sina barn, åka till IKEA och vara just människor.
Yngste sonen åker till någon T-baneviadukt som förmodligen är proppfull med limsniffande förpubertala skateboardåkare men han har sitt liv och det måste
jag respektera.
Ringer Urban och föreslår en promenad och han är genast på hugget och vi tar Djurgårdsfärjan. Urban är korsordsfreak och undrar om jag kan knäcka ”Apart”
på tre bokstäver men där går jag bet. Förtjust upplyser hann mig om att svaret är ”Lar” vilket är en sorts apa.
Urban är en jävel på korsord men han har inte en susning om vem Jimmie Åkesson är. Det hedrar honom
Han vill hellre prata om skillnaden mellan ”skuld” och ”skam”. För Kristna är skulden en arvedel och ett kors att bära men för många Muslimer är Skammen värre än allt annat. Ett tappat ansikte är en katastrof. De skjuter sig hellre i knäna än gör arslen av sig själva. I värsta fall mördar de döttrar.
Längst ute på Djurgården börjar det tokregna och vi går en halvtimme i hällande regn. När jag kommer hem är t.o.m. kalsongerna våta.
Då ringer Björn som är i stan och föreslår att vi ska gå på ”Freden”och dricka några öl. En bra idé.
Vi sitter i mitt favorithörn och pratar om det manliga varats oändliga motsägelsefullhet. Ingen, inte ens män, fattar vilket pyssel det är att vara man.
Björn ska vidare och träffa en son och jag går hem till mig själv. Mellansonen F dyker upp efter en arbetsdag på systembolaget.
Delar ut pengar så att K, hans kamrat och F plus jag själv ska få ”Take-away-Kebabtallrikar”.
F har med sig några nya egendomliga ölsorter och snart kommer H att ringa för att säga god natt. Förra gången hon ringde viskade hon för det är inte så Kosher med mobiltelefon på Buddhistiska meditationskurser. Dessutom är jag rädd för att hon ska känna min ölstinkande andedräkt i telefonen.
Hon med sina risbollar rullade i Sesamfrön. Hon bekände att hon och hennes rumskamrat tagit et glas vin under eftermiddagen på rummet, men att de borstat tänderna. JÄTTENOGAN. Visst
hade hon i smyg satt i sig en burk Makrill i tomatsås.
Vi är alla Aparta och för min del tror jag att det är just det som gör oss mänskliga.