Det är livets Mellandagar som är den stora prövningen. Ingen har tid att promenera med mig och på gymmet var jag igår. Det är inte så mycket min synskada i sig som gör mig blind utan själva situationerna jag befinner mig i.
När jag känner mig fångad i Stockholm, både bokstavligt och bildlikt, tar jag tåget norrut igen. Rastlös.
Sitter i djurkupén tillsammans med två trevliga flickor och deras jättehundar. Den ena flickan har dessutom en baby.
Ingen kliver på med två arga monokelkobror eller en nervklen katt som skriker hjärtskärande från Sthlm C till Gävle C.
Björn kommer och hämtar i Hudiksvall. Han kör den stora feta Chevan, den som pluttrande glider fram som en svävande tårta. Den dricker bussigt och är inget för miljörörelsen men är otroligt skön att åka i.
Vi stöter ihop med en Skådespelerska han känner. Hon är med i filmen om ”Glada Hudikteatern” och apropå den har det kommit några sura inpass kring mina funderingar. Skulle jag vara bitter och missunnsam?
Tror inte det men det där projektet reser så många frågor. Vad är Kulturpolitik och hur borde den vara? Det är verkligen inget fel att utvecklingsstörda spelar Teater men det finns något nedlåtande och självgott i att normalstörda sitter och myser åt skådespelet.
På ”Glada Hudikteaterns” hemsida står det att de inte är en kommunal verksamhet utan ett affärsdrivande företag. Hur kommer det sig då att de kammar in pengar från Allmänna Arvsfonden?
Kommer hem till gården och innan jag hänger av mig kavajen gör jag upp eld och matar katten. Ute faller ett tätt finfördelat regn och det är fukten jag vill elda bort.
”Sjörapporten” utgör den finfina avslutningen på dagen och när jag vaknar är det onsdag och Hanna Hellquist har skrivit en pangbra krönika på Namn & Nytt i DN.
Promenerar runt byn i en frisk blåst och som Mellandag betraktat känns den helt ok.
ja täppas, vad är kulturpolitik..vad är kultur..
du kanske har missat att glada hudik teatern är en blandning mellan normalstörda och utvecklingsstörda…och vem är det som gottar sig…vem är det som är rädd…och vilka fördomar har du?
och kan man inte i landet lagom är bäst bara låta saker vara i bland..men som alltid när det gäller de ”intelligenta” i kultursektorn så ska de det analyseras och lite som du tycker är kul provoceras…
om människor som kanske inte ligger i nivå med kultureliten…lämnar soffan och går på teater… får skratta upprymmas och beröras…utan att vara rädd för att analyseras för om de tycker fel eller rätt ….kan de inte bara få göra det…