Ett halvgammalt barn som står mig nära ritar mustascher på en gubbe vars nuna pryder en valaffisch. Är detta fråga om allmänfarlig skadegörelse? Borde gossen få tillbringa en tid på en Uppfostringsanstalt, en sådan där hård och oresonlig som de hade förr i tiden? Kreativitet hos barn, det inre tvånget att smycka, är annars något som de flesta uppskattar. Är denna form av skapande ett hot mot demokratin? Kommer någon väljare att gå förbi denna affisch som gör reklam för ett parti som den här individen är väldigt svag för men att människan i fråga då tänker: ”Jasså, har han skaffat Hitler-mustasch nej då tror jag bestämt att jag röstar på något annat parti i år”
Människor jag pratar med är redan trötta på valet. De olika sidorna bombarderar varandra med miljardsatsningar på en det ena än det andra. Tröttsamt är vad det är. Det verkliga hotet mot demokratin är väl just detta: Ingen pratar längre om grundläggande idéer, människosyn och hur samhället bör se ut. Nu härskar reklambyråerna och de partier som har mest pengar kan köpa sig de bästa reklamhjärnorna. Men vart tog demokratin vägen?