Natt och dag
En ko, eller ett köttjur, råmar någonstans i dalgången. Det är en sådan där otydlig dag när man inte vet var ifrån ljuden kommer. Kompassnålen snurrar. Solen ligger på en kudde av dystra moln vilka i sin tur ligger på marken och släpper ifrån sig lite tårar av regn.
Sopor ska slängas och jag traskar ut på byvägen. Den är full av gropiga regnpottor.
Plötsligt hör jag ett fordon mycket nära och det backar på mig så det smäller i soppåsen och jag vacklar till. Mannen som kör bilen bromsar tvärt och kommer störtande.
Han är vettskrämd, såg mig inte i backspeglarna och jag tycker synd om honom. Det är en rar karl som helt klart inte vill döda fotgängare och han vill för sitt liv inte läsa rubriken:
”Snickare manglade blind radioman”
Fortsätter runt byn. I korsningen vid Gamla Konsum stöter jag ihop med Lars-Göran. Han är pensionerad mellanstadielärare och är bygdens Store Sångare.
När han sjunger ”Till havs” eller ”O Helga Natt” med händerna allvarsamt knäppta över magen får man en stark förnimmelse av Jussi Björling. Gåshud.
Vi pratar väder och han berättar att den gräsklippare som hörs på andra sidan vägen framförs av den 80-åriga Ebba. Han förklarar att hon var hans första lärare när han själv gick i småskolan.
Lars-Göran hjälper mig över den lite trickiga korsningen och sedan bär det av över Järnvägen och vidare upp längs Gamla Riks 13. Hundra steg efter sista vägbulan viker jag av mot höger och den sista blötgropiga grusvägen
Hemåt
Själv mår jag bra, som alltid efter en promenad, men jag tror den där stackars snickaren tog sig en BamseWhiskey när han kom hem från sin arbetsdag.