Varför sitter jag inte på bron vid randen av en jordgubbsdoftande dalgång iförd endast kallingar och kontemplerar?
Jo därför att en vuxen människa har ett ansvar och jag måste till Stan för att styra upp en del. Se till att unge K kommer igång med skolarbetet, uträtta ärenden som Apoteksbesök och inköp av en speciell sorts helt grym Mus som ska vara så bra för de speltokiga. (K)
Min kompis Mats följer mig till Gymmet uppe vid Slussen. Det ringer oavbrutet i min mobil och Mats lägger ut texten om ”Den HOLOGRAMATISKA SJÄLEN ” och han vill att jag ska gå med i hans förening ”POETER MOT MARKNADSHYROR” .
Det där med Marknadshyror fattar jag men när han sedan insisterar på att själen skapar ett Hologram utanför sig själv som sedan inverterar och går tillbaka in i sig själv är jag inte riktigt med. Dessutom fortsätter mobiljäveln att ringa.
Trafiken över Slussen är en kakafoni av bultande ljud och han säger att varje själ har en ton. Vi kommer upp till Hiltonhotellet och Café Eken där Mats beskriver hur det sitter en massa människor i solglasögon och läppjar på vin. Förmodligen mot en paradisisk utsikt i fonden med Riddarfjärden men en djävulsk hamrande trafik framför fötterna.
Jag frågar Mats om han tror att de där människorna hör sina själars toner och han skrattar så han viker sig dubbel och säger att de har fullt upp med att låtsas att de hör tonen.
Sådana samtal har jag aldrig hemma på byvägen och det är därför jag också älskar Stan.