Som den snarstuckne gubbe jag allt mer blivit dömde jag i ett tidigare inlägg helt sonika ut en hel åldersgrupp. Det var 30-åringarna jag förlöjligade och detta bara för att jag läst en medioker krönika av Hanna Hellquist. Den handlade om hennes 30-årskalas.
I gårdagens DN skrev samma Hanna en ljuvligt underbart bra krönika och jag tar tillbaka allt jag sagt om 30-åringarna.
Det var vara det, som Jacob Dahlin brukade avsluta en lång harang i telefon.