När jag var ung trodde jag att alla som sysslar med skapande verksamhet var goda. En konstnärligt kreativ människa kunde inte vara ond.
Nu vet jag att ett svin som är en pest för sin omgivning och som äter barn till frukost kan vara en storartad musiker medan en person full av välvilja och de allra bästa avsikter kan göra usel konst.
Tänkte på detta ikväll när Björn och jag for till Djursta Trädgård i Jättendal för att lyssna på musik med Mårten Lärka och höra ett föredrag av den uppburne trädgårdsmästaren Lars Krantz.
Han talade mycket om känsla och att lyssna inåt och därför kommer trädgårdsmänniskor i kontakt med det stora, ljusa och fina. De blir bättre människor helt enkelt.
Det slog mig att Bodil Malmsten i sin fina bok ”Priset på vatten i Finistère” skildrar en mycket duktig trädgårdsmästare. Hon är förtjust i honom och han är nog inte så lite tänd på henne men så visar det sig, när de talar om andra saker än om rosor, att han är fullblodsrasist och i många avseenden föraktar svaghet. Hennes låga slocknar.
Vi hade i alla fall en fin kväll, mumsade kravodlade och närproducerade hamburgare, drack kaffe och åt sockerkaka. Och så fick man något att tänka på.