Måndag morgon och ett duggregn fjäderlätt som en nyfödds andedräkt hänger över Dalgången.
Hugger in på dagens arbete och lägger mig på kökssoffan med en Ljudbok: ”Paganinikontraktet” läst av Unge Herr Malmsjö. Mitt värv är att skriva och tala om Ljudböcker, I Tidningen TARA och över några Radiostationer bl.a. SR Västernorrland och SR Uppland. Det är ett tufft jobb men någon måste göra det och i det här fallet är det jag.
Paret Ahndoril som står bakom författarpseudonymen Lars Kepler har var för sig och under eget namn skrivit många böcker. Folk har inte sprungit benen av sig för att komma över de böckerna men nu slår deras Keplerdeckare till så det sjunger i kassaapparaterna.
Det är inget fel på ”Paganinikontraktet”, Den är spännande och driver framåt. Men en sak förvånar mig med deckare av denna sort: Varför är de snustorrt humorlösa? Och hur kommer det sig att de säljer.
Våldet och liken är precist skildrade, polistrovärdigheten är på topp men jag begriper fortfarande ingenting.
Varmt duggregn är min melodi.