Fredrik, som är musiker och radioproducent och ingår i redaktionen kring Annika Lantz, skriver appropå det första inlägget i denna Blogg att han själv brukar förstöra all konversation när han frågar människor om de är lyckliga. Folk blir ställda och tystnar eller börjar hyckla en lycka de bara hört talas om men gärna skulle vilja uppvisa.
En bok som jag återvänder till gång på gång är ”Religions, Values and Peak Experiences” av Abraham Maslow. Han menar att vi i allmänhet upplever lycka i korta och flyktiga sekvenser men att vi sedan gärna refererar till dessa hastiga glimtar av upphöjd livskänsla.
Åter igen; Att ha jättekul är ingen konst men att ha tråkigt är en verklig utmaning.
Denna Söndagmorgon ringde Hågge, han som kör en rosa Cadillac Cab från -67, en svävande bakelse, och är gängad med en flicka från Thailand, och undrade om vi ville köpa en hink Blåbär? Hans Svägerska och dennas man hade plockat och några minuter senare materialiserade han sig i vårat kök med denna skatt.
Hela vintern kommer vi att kunna, då och då och vart efter vi har lust, ta fram en påse blåbär ur frysen och Fan vet om inte dessa är vykort från Lyckan.
Lycka! Ett så stressande ord ibland. Jag har svårt för när föräldrar säger: ”Jag bryr mig inte om vad du jobbar med etc etc, bara du blir lycklig”. Vilken press!! Hur fan gör man för att alltid vara lycklig? Stackars barn. Försöka uppfylla föräldrarnas önskan är ju hart när ouppnåeligt. Det kanske är därför vi i ”världens bästa land” äter så mycket antideppressiva? För att vi tror att livet är en räkmacka och det normala tillståndet är lycka? Så fan heller! Det normala tillståndet är grå vardag med allt vad det innebär. Har vi tur så slipper vi djupdykningar i helvetet, fast det är bra att veta att de förmodligen kommer och att vara förberedd på detta. Att vara nöjd är tyvärr ett så förlegat tillstånd. Att se tillbaka på hur jag i tonåren ville att det skulle bli och titta på hur det blev, är kul. Det blev ett helt vanligt vardagsliv och det är bra så. Barnen lever, tack och lov, att ha ett jobb man tycker om och sambon och jag har lagt varandra i högen ”icke åtgärdbart” och accepterar varandra i det stora hela. Jag håller med Maslow i hans pyramid, lycka är flyktiga ögonblick. De ska vi samla i vår mapp på hjärnkontoret för avdelning ”Lycka” och plocka fram då vi önskar suga på en extra god karamell. I övrigt känns det rätt bra att livet i det stora hela är ”okej”.