Första gången jag kom i kontakt med den moderna tidens grillfenomen var på ”landet” d.v.s.vårat medelklassommarställe på den tiden Tage Erlander var Statsminister. Grilla hade man väl gjort, bränt och fumlat med korv över öppen eld, men detta var något annat:
Grannarna som var Stockholmare samlades om kvällarna på stranden vid en liten anordning av tegelstenar och en fotskrapa hängande över en glödbädd.
Vi låg i buskarna och kollade. Han som i sitt vardagsyrke som direktör gick i kostym satt nu i en fritidsskjorta och lätt vinberusad knäppte på gitarr. På gallret fräste kött eller vad det nu var.
Så där höll de på kväll efter kväll under Juli månad.
Med andra ord fick jag tidigt, redan för 50 år sedan, ett hum om vad grilla är men ändå begriper jag inte dess betydelse idag. Det är ungefär som, kopplingen kan verka långsökt men ändå, när det står i Lokaltidningen att ett brödrapar våldtog och ströp en grupp flickscouter, brände ned en 170000 kvadratmeter stor Galleria till grunden och avvek i en stulen Boeing 704. Längst ned i artikeln står det att anledningen till detta var att bröderna hade ”Festat”
Men ok, att grilla betyder att man sitter ute, äter kött lagat över glöd, mumsar bakpotatis och sallad och sköljer ned alltihop med en Kikki-festis.
Men när detta är klart; vad gör man då? Bränner ned en Galleria?
Det är nog lite olika kan man tänka. Man sitter väl och småpratar. T.ex. om den där f.d. Arbetsmarknadsministern som aldrig kan ha haft rent mjöl i påsen och att Tuli Kupfenberg dött 86 år gammal.
Allt medan grannens fru, Stockholmare , målar några pinnstolar hon köpt på en Loppis med skär lackfärg, svär åt myggen och ropar åt maken att han ska tända grillen.
Så där håller det på. Det är sommar och ingenting särskilt händer.