Någon illvillig kraft släpper ut en massa Nanofager och människor dör i tusental. Denna lilla biokemiska tingest, den är så liten att den inte ens syns under ett kraftigt förstoringsglas, tar sig in genom kroppsöppningarna och sliter sönder den drabbade inifrån och ut. Kvar blir bara kläderna samt lite benrester och en pöl av blodfärgat slem.
Nanofager är inget att leka med.
Spritt språngande galna vetenskapsmän kokar ihop denna djävulska minimojäng och om det inte hade varit för mikrobiologen, läkaren och stridsexperten Jonathan Smith hade allt gått åt helvete.
”Lazarus hämnd” av Robert Ludlum är medryckande som en spännande serietidning och Magnus Roosman lyfter denna vettlösa berättelse med sin inläsning och gör den en smula trovärdig. Förmodligen är denna ljudbok inget Magnus skryter om för sina bildade vänner. Det är mycket finare att läsa Orhan Pamuk. Robert Ludlum är skit men det är bra skit och många läser honom frivilligt.
Urban kommenterade, apropå i vilken film de åt strömmingsmacka, och skrev att det var i ”Mannen från Mallorca”
Vilket Björn intygade och skrev att han var där. Björn var A-ljud på den filmen och kan replikerna nästan som ett rinnande vatten.
Många undrar hur jag förbereder mig inför en sändningsperiod med Ring P1. Måndag om två veckor är det min tur att rida ut i eterrymden och som vanligt har jag torrt på fötterna.
Nanofager, någon?